Doctor promotas blev jag 20/10 2007. På dagen ett år efter att jag fick min doktorsexamen.

Om det inte hade varit för att min rosa balklänning, köpt på en loppis i Dalarna i somras, bara hängde där och väntade på ett tillfälle att användas så skulle jag kanske inte omedelbart anmält mig till promovering. Men min klänning tyckte att detta skulle vara ett utmärkt tillfälle att få lufta sig. En rosa tyllklänning säger man inte emot så lätt! Att Eddys frack också ville vara med om lite partaj var ytterligare ett skäl och hatten så klart! ”Vad är du för en humanist som har hatt?!” har jag hört flera gånger den senaste tiden. Allvarligt, om man får en hatt tackar man nej då? Inte jag i varje fall. Lagerbladsträd har jag hemma, de räcker för alla grytor jag lagar.

Tove har gjort halsbandet.

JA. Galanterier

 

När jag blev doktorand köpte jag ett lagerträd. Jag har läst åtskilliga uppteckningar kring myrten. Hur unga flickor fick myrten som de skulle vårda, om växten dog tydde det på att hon inte skulle bli gift då hon ingen myrten hade att binda brudkrona av. Jag har vårdat mitt lagerträd med liknande skrockfull inställning. Jag vet inte om det har haft verkan men lagerbladet lever och jag är doktor!


Det finns fler anledningar till att jag valde att ha hatt istället för krans. Lagerkransen gavs till den ”lägsta” fakulteten: humaniora. I Finland där jag har merparten av min släkt visar lagerkransen att man är magister, inte doktor. Det kan jämföras med Sveriges sätt att skilja ut humanister som om vi hade en ”lägre” doktorsgrad. Jag går inte med på att humaniora ska särskiljas som en ”lägre” fakultet där de ”högre” fakulteterna: teologi, juridik, medicin och teknik får ha hatt!

 

Här får jag diplomet, modell större, av Bo Lindberg som enligt diplomet är: Idearum et erudition professor ordinarus ex auctoritate facultatis humanarum litterarum legtime constitutus promotor.

Och så där pratade de mest hela tiden!

Eva, Eddy, Lena, Eva, Håkan och Pernilla minglar innan banketten.